Många gånget har livet varit hopplöst att leva...

... men så har jag arbetat mig uppåt, levt med mina regler och tagit mig ut ur det onda. Och se var det fört mig, ni har jag en underbar kille, de bästa vännerna som vandrar på denna jord och en över bra familj <3

När jag ser tillbaka i mitt liv tänker jag: Hur överlevde jag det där?

Jag blev mobbad från att jag började skolan som 6åring, till (tro det eller ej) förra året. Jag bytte klass pågrundav att jag blev mobbad, när jag bytt klass var det som om jag kunde andas igen, visst det kändes forfarande skit att folk dissade mig och bitchblickade mig samt var extremt elaka. Men jag försökte att inte bry mig och nu känns det som om mitt liv vänt mig upside down. Men jag har min underbara familj, som alltid stöttat mig, mina älskade husdjur, som alltid funnits där så jag hade någon att prata med samt mina få vänner jag haft under åren. Vill speciellt tacka dom vänner som inte brytt sig om att folk snackade skit, som inte föll för grupptrycket och som alltid fanns där vid min sida. TACK!

Så... det är nog det. Jag har genom mina 14,5 (ja, kom ihåg det där halva) år många gånger velat försvinna från denna jord, men jag har inte haft modet, och tur det för hade jag varit den där starka, modiga Carro som jag alltid velat vara så hade jag inte suttit här idag, då hade jag inte levt denna underbara del av mitt älskade liv <3

Så kom ihåg: Du har bara ett liv, ta vara på det...